Jag heter Leif Jonsson och har sedan 1970 intresserat mig för samhällsfrågor och framför allt med frågor om hur samhälleliga organisationer ordnas och leds.
På senare år har jag fördjupat mig i vad industrialiseringen har gjort med samhällslivet i vårt land. Eftersom jag är född och uppvuxen i Sandviken är det för mig naturligt att använda det samhället som exempel. Jag har skrivit tre böcker om industrisamhälleshistoria.
I den första boken – Hur det kunde ha varit. Statarsonen, stadsjäntan och det unga samhället – utspelar sig handlingen under 1930- och 1940-talen då Sverige omvandlades från ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle. I boken, som kom ut i april 2021, skildras detta via en statarsons och en stadsjäntas uppväxt och gemensamma familjeliv då de födde en dotter och en son i ett industrisamhälle som var på väg att bli ett mönstersamhälle.
I den andra boken – Hur det kunde ha gått till. Ett industrisamhälle och en samhällsmedborgare växer upp under 1950- och 1960-talen – börjar
samhället kunna stå på egna ben efter det att Sandvikens Jernverk hade
styrt samhället i cirka 100 år. Samtidigt växte nybyggarparets barn upp.
Sonen berättar hur det kunde ha gått till då både samhället och han själv
blev självständiga. Boken publicerades i november 2022.
I den tredje boken – Hur gick det sen? Industrisamhälle och samhällsmedborgaren i industrialiseringens spår – tillgänglig från den 18 oktober 2023, uppmärksammas hur industriellt tänkande påverkade välfärdssamhället på både nationell och lokal nivå i Sandviken under de tre sista decennierna på 1900-talet.
Jag har börjat på en fjärde bok och den är tänkt att handla om ett centralt
ämne i alla samhällen, nämligen spänningen mellan individualism och
kollektivism. Det är något som är särskilt intressant i industrisamhällen
där kollektivt tänkande sägs ha varit högst närvarande. Bruksanda kallas det ibland för.